top of page
BRIKHALLS FÄRGRIKA FÖRGÅNGNA
Brinkhalls (Prinkkala, Brinckala) gårds historia går ända tillbaka till 1500-talet, då Hans Eriksson, ståthållare på Åbo Slott, fick ägorna i förläning av konung Johan III, som tack för trogen tjänst. Eriksson, som också ägde Brinkalahuset vid Gamla Stortorget, fick dessutom adelstitel och livslång skattefrihet, och därmed blev Brinkhall en adelsgård.
1500-1700-TALET: STENBORGEN BRINCKALA
Handlingar från 1500-talet visar att Eriksson på stället där Kavaljersflygeln nu står lät bygga en stenborg. Den erikssonska ”borgen” omfattade en storstuga, två små kamrar och ett förvaringsutrymme av sten under byggnaden. Dessutom vet man att det på gårdsplanen också fanns ett stort kök av sten, en landbondestuga av trä, några källare, två bodar, ett stall, en bastu och en maltbod. Ägorna omfattade också ett stort trädgårdsområde.
Efter Erikssons död övergick Brinkhall gård år 1608 i svärdottern Brita Cruus af Edeby ägo, och hölls hos släkten Cruus ända till medlet av 1700-talet. Efter det blev det flera ägarbyten tills gården år 1792 övertogs av Gabriel Bonsdorff, som lät riva stenborgen och bygga den nuvarande huvudbyggnaden jämte anknytande gårdsbyggnader.
Gabriel Bonsdorff
(1762—1831)
BONSDORFFSKA ERAN
Gabriel von Bonsdorff (1762-1831) hyste stort intresse för arkitektur, och i och med honom började en ny tid för Brinkhall. Karaktärsbyggnaden med klara intryck av den nyklassiska gustavianska stilen blev färdig år 1793. Tillsammans med Kavaljersflygeln, Inspektörslängan, Bagarstugan och ett sädesmagasin – även de planerade av Bonsdorff själv – bildar huset en gårdshelhet som var vanlig under barocken, dock icke i Finland. Vår tids besökare kan notera byggnadernas nära och symmetriska placering och flygelbyggnadernas åttkantiga form.
En fruktträdgård geometriskt disponerad enligt barockens ideal anlades också. Där fick Bonsdorff utlopp för sin andra passion, nämligen trädgårdsskötsel och odling av nyttoväxter. Bonsdorff var också en av grundarna av Finska hushållningssällskapet. Jordbruket hade en viktig ställning för herrgårdens hushållning.
I trädgården fanns förutom drivbänkar, bärbuskar och bikupor även ett trettiotal fruktträd av olika slag. På godsets åkrar odlades spannmål och potatis. I sina bästa dagar hade gården sex hästar, dragoxar, över tjugo nöt, kalvar, får, svin och fjäderfä. Den stora granitladugården var en av de absolut största i Åbo. Numera utgör Brinkhalls historiska fruktträdgård en av de äldsta engelska parkerna i Finland. Av ladugården står stenväggarna ännu kvar.
Salen i Kavaljersflygeln byggdes ursprungligen som förvaringsutrymme för Bonsdorffs omfattande naturvetenskapliga samlingar. Det var också där som Gabriels dotter Anna Catharinas bröllop stod den 12 juli 1818. Sedermera blev Kavaljersflygeln gårdens kosthåll, nämligen en matsal för gårdens arbetare, och ett ställe för härbärgering av tillfällig arbetskraft. Man vet att källaren under Kavaljersflygen är den enda bevarade delen av Hans Erikssons stenborg från 1500-talet.
Inspektorsstugan var ursprungligen Brinkalls gårdsförvaltares bostad och kontor. Numera fungerar huset som sommarkafé och som kontor för Stiftelsen för Kulturarvet i Finland.
Den gamla Bagarstugan har också under årens lopp fungerat som trädgårdsmästarens bostad, och där har även funnits en bastu. Innerväggarna är fortfarande i ursprungligt skick, och de ger möjlighet att studera dåtida byggnadsteknik och -material.
Släkten Bonsdorff hade gården ända till år 1845, då den övergick i familjens mågs, brukspatronen Sallméns ägo. Efter Andra världskriget utplacerades på den finländska landsbygden en betydande del av den karelska befolkning som evakuerats från Karelen – idag ryska Karelen. Större finländska gårdar och gods måste avstå från betydande delar av sin mark för att ge dessa människor möjlighet att anlägga små jordbruk. Brinkhall avstod nästan hälften, och blev också tvunget att sälja en del av sina strandområden. År 1967 såldes gården till Åbo stad.
Pompeii-rummet
1900-TALET: FRÅN BLOMSTRING TILL PRÖVNINGSFULLA KRIGSÅR
Bergsrådet Emil Sarlin, som ägde gården åren 1915-26, och direktör Georg Werner Ramberg, som ägde den 1926-40, formade gården efter sina egna preferenser. Det var bergsrådet Sarlin som lät bygga den halvcirkelformade verandan i karaktärsbyggnadens ena ända, och under den rambergska tiden installerades centralvärme och ett tidsenligt badrum. Det var också under den rambergska tiden som fruktträdgården upplevde sin ekonomiska blomstring. Äppelträdgården hade omkring 5 000 träd, och äpplena såldes runtom i Finland.
Brinkall är en av de första neoklassiska herrgårdarna i vårt land. Men interiören och de detaljerade väggmålningarna är från 1920-talet. Den mest säregna detaljen i corps-de-logiet är det så kallade Pompejanska rummet, som utsmyckats med sjuttonhundratalsfresker med teman från antiken.
Huvudbyggnadens grundplan har till denna dag bevarats i 1700- eller 1800-talsskick, men vestibulerna i nedre och övre våningen har utvidgats. I början av 1900-talet bytte nedre våningen, som representerat senbarockens ideal, funktion med övre våningen, som varit en offentligare festvåning. Övre våningens sal flyttades med målade prydnadstapeter och allt till nedre våningen, och sovgemaken flyttades till övre.
Gårdens historia som ett betydande storgods tog slut i och med Andra världskriget. Under de stränga vintrarna under Vinterkriget 1939-40 och Fortsättningskriget 1941-45 förfrös äppelskörden, och efter ladugårdsbranden år 1942 måste boskapen reduceras. För bosättandet av evakuerade från Karelen måste gården ge bort nästan hälften av sin mark, och en del av strandområdena måste säljas. År 1967 såldes Brinkhall till Åbo stad.
UNDER STIFTELSENS FÖR KULTURARVET I FINLAND BESKYDD
År 2001 köpte Stiftelsen för Kulturarvet i Finland med hjälp av en donation från Anna och Signe von Bonsdorffs släktfond Brinkhall av Åbo stad. En upprustning inleddes två år senare, och småningom har godset, som givetvis med åren gnagats något av tidens tand, återfått mycket av sin forna glans från den bonsdorffska eran. Dörrarna till Brinkhall öppnades för allmänheten för första gången i juli 2005 i samband med festivalen Musik på Brinkhall.
BRINKHALL
Vi användar
cookies.
bottom of page